This is a sweater I knit for my then boyfriend, my now husband, aka the Swede, in the summer of 1989. I absolutely love the wool, it's Kilcarra, as far as I remember. I like those colours, although the Michelin man effect on the sleeves is not the most flattering. And I really enjoyed knitting it, I remember that I knit it while I was working as a summertime youth hostel warden in a suburb of Dublin. Aaaaah, sigh...nostalgia...
Anyway it turns out that the Swede is a very warm-blooded creature, and he isn't a fan of big woolly sweaters. He hasn't worn it in years!
I got an idea last night, why don't I frog it (rip it) and knit something for myself out of it. So here's a shot of it, before it meets it's maker in the next few weeks.
Now to look for a suitable pattern to do justice to the wool!
va fina färger å varm den såg ut,
ReplyDeleteHa en goo kväll
Gokväll! Jag tycker det vore synd att repa upp den fina tröjan som dessutom måste ha nostalgivärde!
ReplyDeleteVisst är DU också snygg i den?
Jaså whiskyn var irländsk, ja mycket god smak och värmde gott i snöskottarkroppen;-)
Hej, Soffie och Skogsfru!
ReplyDeleteTröjan håller på att adopteras av döttrarna, de gillar också färgen på den. Den ena dottern som är nätt och smal bär den som en klänning nästan, med skärp runt midjan! Den andra dottern passar i den lite bättre, men hon tycker att det kliar för mycket med yllegarnet.
Tröjan har förstås nostalgivärde, Skogsfru, men att reva upp tröjor och sticka om garnet till något annat är ett sätt att ta tillvara garnet som man en gång köpte (eller spann) ändå. Jag menar, jag ger inte bort den, det vore roligare att sticka en kofta åt mig själv av den och varje gång jag har den på mig så kommer jag ihåg all denna tröjans historia.
Och jag kan ju sticka varsin tröja åt tjejerna med annat garn.
Varnar bara i förväg: Att säga att jag gör så är inte samma sak som att det blir gjort!
liz
Jättefin tröja, jag hoppas att den kommer till användning utan att du behöver sticka om den men annars kan jag mycket väl förstå din tanke med att ta till vara på garnet och göra något som används mer. Kul med kläder/material med emotionellt värde och historia i sig :)
ReplyDeleteps.... Jo mina hundar älskar att busa i snön, tyvärr gör jag det inte lika mycket..... börjar längta efter vår, krokus och barmark!
Vilka härliga färger på tröjan som du gav din dåvarande pojkvän. Jag har gjort samma erfarenhet som du - tröjan blir för varm för infödda nordbor och där står man den fina tröjan som man lagat ner så mycken kärlek i.Om töserna vill använda tröjan, repa inte upp garnet. Nostalgin är viktig och kanske du ångrar dig i framtiden.
ReplyDeleteSänder soliga kramar!
hej Tack för ditt svar ang boken ,jag förstår att detta måste vara hemskt att läsa om då det är så nära dej,jag själv hoppade över en hel del iboken som var alltför välbeskrivna,
ReplyDeleteJag läste om att den här boken har splittrat hennes familj men någon del tror jag verkligen är sant för hur skulle hon känna till allt och alla beskrivningar sen om hon överdriver eller inte det bryr jag mej ej om,Bra att hon vågade ta upp detta som verkar vara stort.
Kramar till dej å jag hoppas jag ej gjorde dej upprörd.
Må gott
Hej Lambergsfrua!
ReplyDeleteNu vet jag inte vad jag ska göra med tröjan, jag tar och funderar över't i några dagar... Fina bilder idag (tisdag) på din blogg förresten!
liz
Hej Soffie!
ReplyDeleteDet går bra, jag blev inte upprörd alls. Som du säger så är det bra att det beskrivs hur fruktansvärt det var i dessa skolor och kloster osv. Jag ville kommentera eftersom jag är ju irländsk, det vore lite konstigt att inte kommentera, men jag har inte läst denna bok alls så egentligen kan jag inte bedöma boken i sig, utan bara påstå att det har hänt fruktansvärda saker på irland med präster och nunnor och andra. Min kommentar på din blogg blev lite lång, hoppas det inte gjorde nåt, jag pratar för mycket!(irländsk = pratkvarn)
Roligt att läsa att du fikade på Cafe Royal idag, förresten!
liz