sagan om en tröja, the story of a sweater

Jag stickade denna tröja åt min man (dåvarande pojkvän) i 1989, när jag jobbade som tillfällig vandrarhemsföreståndare i en förort till Dublin. Oj vad jag älskade denna tröja, jag älskade garnet, färgerna och själva stickningen. Men värmlänningen är varm i blodet, och tycker inte om stora tjocka ylletröjor, så han har inte haft den på sig i åratal nu. Såååå, jag har bett honom om lov att repa upp den, och jag tänker sticka någonting till mig själv av garnet. Så en sista bild innan jag slår till!




This is a sweater I knit for my then boyfriend, my now husband, aka the Swede, in the summer of 1989. I absolutely love the wool, it's Kilcarra, as far as I remember. I like those colours, although the Michelin man effect on the sleeves is not the most flattering. And I really enjoyed knitting it, I remember that I knit it while I was working as a summertime youth hostel warden in a suburb of Dublin. Aaaaah, sigh...nostalgia...
Anyway it turns out that the Swede is a very warm-blooded creature, and he isn't a fan of big woolly sweaters. He hasn't worn it in years!
I got an idea last night, why don't I frog it (rip it) and knit something for myself out of it. So here's a shot of it, before it meets it's maker in the next few weeks.
Now to look for a suitable pattern to do justice to the wool!